Test: Har din snubbe blivit gubbe?

Han LÅTER! Han smyger definitivt inte längre med sina pruttar (ok, det kanske var länge sedan det hände egentligen...)

Han LÅTER! Någonstans närmare, säg 40-årsåldern (men det kan komma tidigare!) börjar de flesta män känna sig så trygga i sig själva att de inte orkar bry sig om att nysa lite diskret. Nej ut ska det! AAAAAATCHJOOOOO!!!! låter det så att grannarna undrar vad som pågår. Sprutar gör det också.

Han LÅTER! En annan sak som eskalerar med åren är harklandet. Män och kvinnor verkar födas med vitt skilda harklingsbehov. Inte sällan har det nu också spritt sig till öronen så att han måste stoppa in ett lillfinger för att komma åt det där riktigt djupa, gurglande lätet. Kkkkkrrrrrrraaaah!

Han LÅTER! Ett mer diskret, men oerhört tydligt gubbtecken är att han ger ifrån sig ett litet stånk varje gång kan sätter sig eller reser sig. Kanske låter han till och med ”åååh-hej”?

Det har börjat växa rejält i näsan och öronen, och i ögonbrynen har det börjat sticka upp några oregerliga strån. Förr stod han oroligt med en pincett framför spegeln, men nu bryr han sig inte längre?

Kanske för att han också ser dåligt? Och var är förresten glasögonen någonstans? Varför är det alltid någon som flyttar på dem?

Han klagar över saker ungdomar gör (att ens använda ordet ungdomar är ett klart gubbtecken i sig).

Att klaga är överlag något gubbar gärna ägnar sig åt. Han är negativ och grinig och irriterar sig på saker i allmänhet, framför allt sådant som andra ansvarar för. Han kunde minsann ha gjort det bättre! Vad är det för oduglingar egentligen? (Mycket sällan är det fel på något han själv gjort).

Han lägger orimligt mycket tid och byråkratiska insatser på att få rätt i saker som blivit fel på grund av den mänskliga faktorn, så som att man ännu inte sopat bort gruset från gatan eller att bussen hade kört förbi hans station för tidigt.

Han vill förklara för alla hur saker och ting ligger till – särskilt för yngre kvinnor.

Han har nämligen svar på allt. Killgissandet har övergått till en ännu mer irriterande gubbig åsikt om allt, även om saker han inte har en aning om.

Gubbmackan. Du vet den där som din pappa gör – med ett tjockt (TJOCKT!) lager smör, några gamla prinskorvar, leverpastej i bit, kanske lite skagenröra, några sillbitar och så några rejäla skivor prickig korv. På en och samma macka.

Han ber dig sänka, för att musiken är för hög. Eller höja för att han inte hör vad dom säger. Eller sätt på texten förresten.

Kliandet. Det kliar i huvudet, innanför kalsongerna och bak på ryggen. Helst ska du klia åt honom. När han själv kliar lite här och var (vilket han gör ofta) så kliar det inte ens, det är bara något äldre herrar gör.

Han förstår inte alls varför ni måste köpa nya saker. Det är väl inget fel på den stekpannan och dammsugaren ni har?

Allra mest älskar han sina gamla, trasiga, uttöjda kalsonger. Du måste slänga dem i smyg – och han blir upprörd om han upptäcker det.

Han har nämligen börjat samla. (Här måste du agera fort, det här har en förmåga att spåra ur). Släng när han inte ser!

Han har slutat att mäta snorren och har istället utvecklat ett intresse för att mäta olika väderrelaterade saker, exempelvis hur mycket regnvatten det har kommit.

Gubbpromenerandet. Han vill ha lite koll på omgivningarna så ingen fuffens försiggår (och leta nya saker att klaga på till kommunen eller hyresvärden). Utförs gärna med händerna bakom ryggen. Och i foträta skor med bra grepp.

Han har slutat lyssna på ny musik och börjat vurma för storheten i gubbrock och trallvänliga bitar från förr.

Krämporna. Det är det där med knäskadan, och den kärvande axeln. Och gubbvaden. Och…